du jag vi nä
ångesten och jag
ensam med mina tankar, slås jag av insikten att inget egentligen spelar någon roll
det blir som det blir.
det blir alltid så..
ett skämt får mig att skratta till
jag skrattar
jag är lycklig, om än bara för en sekund.
nu förstår jag allt.
bara låt det vara tobias.
det blir bäst så.
låt tiden gå.
du suger.
istället för att försöka göra någonting åt allt sitter jag här och ömkar mig.
ser du. ömkar. vilket jävla ord?
livet försvinner och det försvinner snabbt.
flyktigt
flyktigt
ibland önskar jag att livet vore som en film. man borde kunna pausa, spola fram, spola tillbaka eller rent av, ta om hela scenen.
men så är det inte.
istället är det så jävla flyktigt
och allt skiter sig för mig.
på begäran
Känner för att klaga lite.
Det finns saker man bör veta här i livet. Saker som känns självklara. Saker som inte skall vara så svårt att lära sig.
Det finns vissa människor som inte har vetskapen som krävs för att kunna några utav alla dessa saker. Kanske för att de är för unga eller dumma. Vad vet jag?
Man lär sig iaf med åren. Man utvecklas. Man berikas med erfarenheter. Men när man trots alla levnadsår och erfarenheter fortfarande inte vet vissa saker eller kan vissa saker blir jag lite matt.
Hur svårt kan det vara?
Nä, just det. Det är skitlätt.
Är det så att ni inte har några erfaranheter? Har ni aldrig varit utomhus? Aldrig befunnit er i ett socialt sammanhang? Aldrig öppnat en bok, lyssnat på radio, sett på tv, eller navigerat på internet? Har ni aldrig gjort någonting?
Har ni aldrig bjudit hem en vän på lite potatis, ört och vitlöksmarinerad kyckling och tzatziki?
Har ni kanske aldrig haft en vän?
Det finns så ofantligt många som inte förstår heller. Men snart måste ni väl fatta själva? Det håller inte i längden.
Väx upp. Öppna ögonen. Ta in information. Spräck den jävla bubblan ni lever och häng med ut i verkligheten.
Jag trodde det var en självklarhet att man börjar koka riset och inte började med att steka fiskpinnar om man skall äta ris och fiskpinnar.
Jag trodde det var en självklarhet att man vrider klockan en timma bakåt när man lämnar sommartiden.
Jag trodde det var en självklarhet att man förstår att anledning till att man är trött antagligen inte beror på tidsomställning till normaltid, utan snarare det faktum att man kanske sovit dåligt eller varit väldigt aktiv under dagen.
Jag trodde det var en självklarhet att man visste vad ett svettarmband var för något.
Jag trodde det var en självklarhet att man vet hur man använder en spisfläkt.
Jag trodde det var en självklarhet att man vet vad som händer om man inte använder en spisfläkt samtidigt som man steker en jävla massa utan öppna fönster och utan smör i stekpannan.
Jag trodde det var en självklarhet att man vet hur man stänger av en brandvarnare som piper som fan efter man har stekt en jävla massa utan att öppna fönster eller använda spisfläken.
Jag trodde det var en självklarhet att man faktiskt kunde någonting.
Men det är tydligen inte så självklart.
Har jag för höga förhoppnignar på människan?
Det är tur att jag är bäst.
southafrica
nu fick jag ett rus
hörseln är inte tillbaka ännu
jag hoppas in i det sista att den ska återkomma.
sluta pip och fungera normalt. snälla?
jag ska nog berätta en historia medans jag väntar på hörseln.
Sydafrika kan vara ett farligt land. En gång bodde jag på ett hostel i Stellenbosch, en universitetsstad nära Kapstaden. Det var en vacker stad. Full med liv och faktiskt relativt säker. Man kunde åtminstone gå ute på gatorna efter mörkrets intrång. Då Stellenbosch är en livlig studentstad är utelivet också bra. Här kan man bli riktigt rejält i gasen. Och det var väl precis det vi blev en kväll, jag, mina två resekamrater och två engelsmän jag inte minns namnet på.
Efter ett ihärdigt drickande av det billigaste vinet vi kunde hitta, begav vi oss i stadens centrum mot kvällens klub. Ett discoinferno med mängder av studenter. Det var något slags tema på festen. Alla var utklädda. Jag tror vi har hamnat fel, eller bara väldigt väldigt rätt? "Vi kan vara turister?" "Vad är du utklädd till?" "Svensk"
Vi stannade. Nu skulle här dansas.
Kort därefter var drickan slut och min kvinnliga resekamrat skulle köpa öl. Jag bad henne köpa en åt mig med eftersom jag behövde pudra näsan ett tag.
Sagt och gjort. När jag återvände till baren hade hon köpt två öl. En till mig, en till henne själv. Varpå jag tar den ena ölen och dricker. Det är varmt i Stellenbosch. Även om nätterna. Och definitivt på en nattklubb. Ölen försvinner snabbt.
Det dröjer inte länge innan jag börjar känna mig dålig. Rätt sömning. Illamående. Ont i huvudet. Full. Dålig balans.
Allt händer samtidigt.
Helvete va full jag har blivit. Eller? Hur fan gick det här till?
Något är väldigt fel.
Här kan jag inte stanna.
Jag kan inte kontrollera mig själv länge.
Någonstans där försvinner minnet.
Istället vaknar jag upp morgonen dagen efter. I min säng och undrar vad fan som har hänt?
Hur kom jag hem?
Vad hände?
När kom jag hem?
Var det kul på klubben?
Jag stöter på en av engelsmännen i köket, han undrar hur jag mår idag.
Han berättar för mig hur han hade stött på mig i korridoren på vandrarhemmet, under de tidiga morgontimmarna. Jag hade stått lutade mot väggen med byxorna nere. och skjortan uppknäppt. Eventuellt hade jag försökt ta på mig kläder - eller ta av mig kläder. Han visste inte. Jag visste inte heller. Jag hade mumlat något i stil med "jag tror jag har blivit drogad" samtidigt som jag föll mot marken.
Engelsmannen hade varit hygglig nog att hjälpa mig upp och lägga mig i sängen. En hyvvens kille.
Jaha?
Det gör det hela inte så värst mycket bättre dock.
Hur kom jag hem?
Både engelsmannen och mitt resesällskap menar att jag gått ifrån klubben på egen hand eftersom jag inte mådde bra. Det var dock runt 01.00. Det borde inte tagit mer än 20 minuter hem. Jag vet inte. När jag hittades i korridoren var klockan närmare 05-06. Vad hände mellan 01-06?
Jag vet inte.
Ingen vet.
Antagligen gick jag bara hem och..?
Jag har absolut INGET minne av någonting utan allt efter ölen på klubben är återberättat.
Jag drack fel öl. Jag blev drogad
Eller
Var det kanske så att jag drack helt rätt öl?
Någon ville uppenbarligen droga ner någon.
Inte fan skulle någon vilja droga ner mig. Kanske skulle man vilja droga ner min vän som köpte ölen dock?
Vi får aldrig veta.
Vad var det i Ölen?
Inte vart det någon vidare tripp inte.
Senare den dagen åt jag en strutshamburgare och bilade in till Kapstaden där jag såg min livs första Rugbymatch.
Det var en rätt bra dag ändå!
En annan utekväll i Stellenbosch beställde vi in en vattenpipa. Till vattenpipan fick vi 6 shots. Det ingick. Dock är det en helt annan historia. Men Stellenbosch var, trots allt, ganska bra.
Nästa lilla Sydafrika-anekdot kanske ska handla om den gången jag blev hotad med en låtaspistol eller den gången jag hamnade med på GoogleMaps. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu.
Godnatt.
happy
nöjer mig med en bild idag.
försvinn
tystnaden må vara underbar men just nu svider den som aldrig förr.
men inte beror det på ett uteblivet samtal eller sms. nej.
jag har blivit döv.
mitt öra skriker ut sin frustration och jag klarar inte av det längre.
mathias alkberg och scharinska gjorde mig döv.
det finns ingenting som svider så mycket som tystnaden nu
men ändå klarar jag inte av ljud.
det måste vara tyst.
det bästa är att duscha
då märker man inte av det.
fyfan.
jag hoppas jag har hörsel igen imorgon när jag vaknar.
jag måste nog börja avända öronproppar..
jag vill inte ha tinnitus
klotter
eller var det egentligen det?
du ler, jag ler.
du skrattar, jag skrattar.
jag druknar in i dina ögon. igen.
du pussas.
det är nog snarare så att man inte förstod hur svårt det faktiskt var.
därav hur allt slutade också. fan.
varesig du eller jag visste nog inte riktigt vad vi begav oss in på.
men kul var det.
synd bara att det skulle bli så djupa jävla spår av alltihopa.
där har vi problemet.
vi, jag, vågar inte öppna upp för mycket. då blir jag rädd att spåren, såren, ska bli för synliga. för djupa.
att stå naken inför någon kan vara jobbigt
att stå känslomässigt naken inför någon är jobbigare.
då visste man inte. då kastade man sig in i allt.
spåren finns kvar.
nu står man kvar.
tvekar
vill inte bli sårad
vill inte verka svag
vågar inte.
man intalar sig saker.
det kommer aldrig funka eftersom..
vi passar inte ihop, vi är så olika
det är inte rätt tidpunkt nu
hon är så mycket bättre än mig
vi är så unga och livet är så långt
vi är så gamla och livet är så kort
jag tror inte hon gillar mig.
fuckitall..
och när man väl upprepar det och tror på allt så finns det ingen mening att hoppa in naken i grytan. då kan jag stanna på avstånd och tycka lite synd om mig själv i några dagar istället. men mitt i det här klichérabblande glömmer man den största utav dem alla..
kärleken övervinner allt
nu ligger man istället här och förbannar en själv.
tänk om..
vad är det värsta som kunde hänt?
vad är det värsta som kunde hänt?
precis..
fan.
men så finns det ju en bakgrund till allting.
kanske det faktum att man ställde sig naken en gång.
det kanske gick rätt bra.
fram tills någon kanske sa.
det är synd att du inte är katolik
kärleken övervinner tydligen inte allt ändå.
du är borta
men spåren att du funnits finns kvar.
so what
vem önskar du det är varje gång du får sms?
där finns svaret. enkelt och konkret.
inget krångel.
se nu till att fixa det bara!
försök i alla fall.
fega inte ur.
du har inget att förlora.
bara självförtroende
som egentligen inte finns.
saknar något magiskt
idag känns det inte som om jag behöver säga något
musiken får tala för sig själv.
tankar kring samtiden
Innan Facebook, Innan Youtube. Innan Spotify. Innan PirateBay.
På den tiden man faktiskt var tvungen att smsa någon om man vill prata.
På den tiden man faktiskt var tvungen att köpa skivorna och filmerna man ville ha.
Filmklipp? Americas Funniest Home Videos?
Tänk er innan mobiltelefonen.
När man var tvungen att ringa hem till någon om man ville prata.
Man kunde spela in saker med sin VHS och kolla på det i efterhand. Cool.
Backa 60 år till 1951.
Ingen hade TV. Radion regerade.
Film såg man på bio.
Backa ytterliggare 60 år. 1891.
Filmen fanns inte.
Den moderna bilen fanns inte.
Telefonen var visserligen uppfunnen men inte direkt utbredd.
Endast de första radiovågorna hade sett dagens ljus.
Tidningar och Böcker fanns det dock.
Alltid något.
Vad gjorde man då?
Hur levde man?
För nu när allting är så effektiviserat och bra tycks tiden ändå inte räcka till.
Hur fan bar man sig då åt förr?
Hur umgicks man då?
Begreppet umgås är föråldrat.
Eller åtminstone ett föränderligt begrepp.
Vad betyder det egentligen idag?
Om jag gillar din statusuppdatering, umgås jag med dig då?
Jag interagerar då sannerligen med dig iaf, men är det samma sak?
Om jag skriver ett inlägg i din logg, umgås vi då?
Om jag chattar med dig, umgås vi då?
Om jag pratar med dig över Skype, eller för den delen via FacebookChatten, umgås vi då?
Vart går gränsen?
Allt för ofta hamnar man framför datorn. Det är bekvämt.
Man kanske till och med gömmer sig lite bakom skärmen.
Det är enklare så.
Istället för att faktiskt gå ut och umgås. Träffa människor.
Prata.
Fundera över hur många ord du faktiskt yttrar under en kväll om du bara sitter vid datorn.
Jag har då inte sagt någonting de senaste tre timmarna. Inte ett enda ord.
Skrämmande.
På skärmen finns ni, mina "vänner".
Där sitter ni, alldeles tysta.
Är det kul?
Ställ dig gärna den frågan.
Har jag kul? Varför sitter jag här?
Varför i helvete läser jag det här?
så är vi där igen
livet är som vanligt.
känslorna svallar över
huvudet tänker för mycket.
jag bara väntar och väntar.
väntar och väntar.
hör av dig.
du finns ju där.
jag finns här.
jag väntar.
jag vet inte om det är jag som inte förstår
du borde förstå nu, tycker jag.
förstår jag ingenting?
är jag blind och döv?
du räddar mig upp från skiten
men lika snabbt hamnar jag där nere igen
i alla fall känns det så.
fattar jag ingenting?
jag tror inte du förstår hur sårbar jag är.
men det finns väl inget bättre..
kanske är det jag som ska höra av mig?
kanske är det så att det inte finns något bättre än den korta korta stunden jag inser att du faktiskt hör av dig.
kanske är det bara det jag suktar efter?
kanske.
kanske skriver jag bara en massa strunt eftersom jag lyssnar på the smiths igen.
kanske.
the story is old, i know.
but it goes on
..
Ingenting.
Det finns så hemskt mycket man vill säga. Men nej.
Ett simpelt "HEJ" räcker.
man är på bristningsgränsen. tror man.
men nej.
där sitter ett offer för kärleken!
hon gråter och är helt ensam.
jag mår dålig att bara gå förbi
måste stanna
hon gråter ännu mer
säger att hon inte vill leva
men neeeeeeeeej.
snälla sluta
alla. snällas sluta! Vad händer?
man borde inte ha tillgång till grejer nu.
"Fan börja undra. Liksom vad som är vart o inte. Hur mycket tid rom. Och sen. Vad fan händer? Jag träffade för fan en självmordsbrud! Hon ville dö...."
Nej! varför sårar du dig själv? släpp det.
snälla försök!
snälla!
livet är så fint
varför förpesta det med all skit?
nu slutar jag.
på jakt
ägnat dagen åt en favoritsyssla. gått runt i skivbutik. länge
det är mer som terapi.
köpt vinyler.
har ju dock ingen skivspelare här.
får helt enkelt investera i det. mums!
lyckan att hitta något bra i bunten med nyikommna skivor. gött.
man blir glad. glömmer allt annat. man bearbetar livet bland musiken.
dock är det nog dyrare än en psykolog.
aska
men det blir inte ofta som man tänkt sig.
hur som helst.
jag hoppas jag kommer drömma. det var längesen jag drömde.
jag kommer inte ihåg någonting längre?
det känns så tragiskt.
jag kommer inte ens ihåg senaste gången jag drömde om något som faktiskt berörde mig.
hoppas det händer inatt. hoppas jag drömmer inatt.
för det är ju trots allt så att en dröm det finaste man har.
jag vill inte bara drömma om dig.
jag vill drömma att jag flyger.
att jag ramlar
sjunger
andas
jag vill drömma mig bort.
jag vill drömma att jag är någon annan.
snälla låt mig drömma.
eller är det så att jag redan lever i en dröm?
yeah yeah yeah
hursomhelst.
närsomhelst.
varje dag.
är det kärlek?
jag väntar alltid på något.
varför är det jobbigare att vänta nu?
nu när jag faktiskt vet vad jag väntar på?
Som Karin Boye så fint skrev det.
Nog finns det mål och mening i vår färd
men det är vägen, som är mödan värd.
Jotack.
Det är synd bara att vägen ska vara så jävla krokig.
Just nu önskar jag mest bara att det vore en motorväg.
Men det tycks det aldrig vara.
Och destinationen brukar alltid se mycket bättre ut på bild än när man väl är där.
Men ändå vill man åka dit.
Man vill verkligen dit även om det kostar hur mycket som helst.
Ingenting annat betyder något när man väl fått upp ögonen.
kväll utan något egentligt mål
Därför har jag nu gjort något slags kollage över vad som kommit ut under 2011 som man inte får missa.
Jo, jag vet att det fortfarande bara är oktober.
Men jag hade som sagt tråkigt. Right.
Och jag vet att jättemycket inte finns med.
Och jag vet att jättemycket jag själv lyssnar på inte heller finns med.
Men jag bryr mig inte nämnvärt över det.
Det här är vad jag ikväll, den 27 okt 2011, tycker att man borde lyssna på.
Man får inte lika tråkigt då.
Feist släppte sin fjärde skiva Metals i Oktober 2011. De fyra första spåren är så fruktansvärt bra att det knappt finns. Graveyard är låt nummer två. Lyssna. Jag blir glad.
Wilco är bäst. Art of Almost är öppningsspåret på nya skivan The Whole Love och jag ryser varje gång jag lyssnar på låten.
Har man missat Arctic Monkeys, och för den delen Alex Turner, bör man ta sig tid att kolla upp dem. Men inte tror jag någon har gjort det. Evil twin är B-sidan på senaste singeln. Jag säger det igen. B-sidan. Så jävla bra.
När Mogwai låter så här kan man lyssna på dem förevigt. Det märks att inspiration har kommit tillbaka. Tack!
Radioheads album The King of Limbs kan vara det bästa på hela året. Lyssna för bövelen om ni inte har gjort det.
Sen bor jag ju i Umeå numera och vad passar då inte bättre än att fantastiska deportees släpper sitt nya album Island & Shores iår. Titelspåret är bäst. Jag ryser här med. Kan lyssna hur många gånger som helst. Åh!
Egentligen vill jag skriva något djupt nu. Något som får er att hoppa till och tänka att "Oj. Ja, det är sant. Gud va vis och grym han är."
Men jag tror nog inte det kommer hända.
Det händer sällan.
Egentligen är det mesta bara meningslöst pladder.
Men man tar fasta vid det ändå.
Trevligt.
Ytligt.
Fast vackert är det.
Hey, I've got nothing to do today but smile.
tisdag
respektera andra människors liv.
jag skäms.
söndagmorgon 23/10-11
klockan är 08.35.
va fan är det för dag idag?
varför mår jag så dåligt?
ska jag vara i skolan nu?
VARFÖR LIGGER DATORN BREVID MIG I SÄNGEN?
varför är jag inloggad på facebook?
varför kollar jag på den här videon?
HJÄLP!!
var är min mobil?
var är mina glasögon?
varför ser jag riktigt?
min rygg gör ont. Varför ligger jag på mobilen?
jag vill ha vatten.
jag döööör.
fick jag hångla igår? nä?
eller?
varför i helvete är jag vaken?
whatevah
så hamnar man här.
lördag natt / söndag morgon.
allt är som vanligt.
vilken grej ändå.
oh.
vilket liv.
jag antar att jag är lycklig.
det vore ju oförskämt att tycka annorlunda.
jag har ju det bra ändå.
ellerhur..
02.23
tänk dig att du ringer fel
vad händer?
hur ofta ringer man fel med vilje?
ytterst få gånger, right?
varför ringer man fel med vilje?
bra fråga.
men seriöst.
varför ringer man fel med vilje?
jag kommer egentligen bara på en enda anledning till att ringa fel med vilje.
man vill ha sex.
man vill ha sex med någon man inte riktigt känner tillräckligt bra för att ringa till.
oj, jag ringde fel, men jaha, vad gör du ikväll då?
finns det något ytterliggare?
nej.
eller?
nej.
det är helt fantastiskt.
jag tror jag ska gå nu.
jag tror jag stör lite.
:)
just ja, det är ju faktiskt mitt i natten också.
Oups
