dreggelhebbe

Rangordningen är ytterst subjektiv och utgår iprincip endast utifrån hurvida albumet ifråga gjort avtryck på mig och enbart mig. 

5. Sigur Rós - (), 2002.
Motivering: Många långa, mörka och ensamma kvällar.

4. Håkan Hellström - Känn ingen sorg för mig Göteborg, 2000.
Motivering: För det skulle ju vara dans, dans, dans. Och för att synen på "kärlek" förändrades och blev magisk, men tragisk.

3. Arctic Monkeys - Humbug, 2009.
Motivering: Inte ens i mina vildaste fantasier trodde jag att Arctic Monkeys skulle utvecklas på det här sättet. Brilliant. Stoner-album of the decade, tätt följt av Black Mountains två bidrag. 

2. Radiohead - In Rainbows, 2007.
Motivering: Tveksamt till en början, några månader senare köar man en trejdedel av en dagssländas liv för att stå längst fram på konserterna. Den växer och växer ju längre tiden går och ju högre volymen blir. Ett bevis på att musiken i allra högsta grad lever och aldrig kommer att dö. Play it, and play it LOUD!

1. Coldplay - A Rush of Blood to the Head, 2002.
Motivering: Glädje, Sorg, Ångest eller Frustration. A Rush of Blood to the Head har alltid funnits där och förstärkt glädjen, hjälpt till i sorgen eller dämpat ångesten/frustrationen. TACK!