dreggelhebbe

Såhär om natten kommer demonerna och ångesten närmare. Man omslukas av mörkret. Dock vet jag inte om det är negativt. Jag tror jag gillar mörker. Mörker och tystnad. Tystnaden speciellt. Det blir sällan mörkt längre, alltid ska det finns något ljus. Likaså kan tillskivas tystnaden. Lyssna, inte fan är det tyst. Klockan tickar, jag blir stressad. Tangentbordet sitter lite löst och ger ifrån sig mer ljud än normalt. Men ibland händer det att det blir tyst. Om än för en kort stund. Jag gillar tystnaden. Särskilt tystnaden på natten. Det är rofyllt. I Solna bodde jag brevid en stor väg. Det var sällan tyst och aldrig mörkt. Stockholm är aldrig mörkt. Inte Varberg heller för den delen. Men just i Solna kunde man vissa nätter ibland höra tystnaden. Bilarna körde förvisso konstant utanför fönstret men ändock hörde jag tystnade. Ljudet av motorerna försvann i mitt öra och jag antar att jag accepterade ljudet från bilarna som en del i tystnaden. Det sjönk liksom in. Skrämmande tanke. Då och då avbröts tystanden av en siren, jag hörde ambulansen och polisen men inte bilarna. Ibland fick jag besök och då fanns det vissa som inte hörde tystnaden på samma sätt som jag. De kunde inte sova. Anledningen var för mycket ljud. Fast jag vet inte. Så farligt var det inte. De överdriver. Tror jag. Jag kan ibland sakna att sitta där, vid datorn med hörlurarna på, framför det stora fönstret med utsikt över Hagalund och den stora vägen. Särskilt om nätterna. Då var det tyst. Då var det fint.  


Vissa stunder och känslor är bättre än andra. Jag gillar det ögonblicket när man är så trött att man inte riktigt vet om man sover eller inte även fast man fortfarande är vid medvetande, att vara så trött att man inte kan hålla uppe ögonen. Att somna i sin egen säng efter en sen natt. Att somna helt utmattad. Att somna ifrån en film

För övrigt rekomenderar jag starkt att somna ifrån OS sändningarna som pågår just nu, bra tid på dygnet och långa lågmälda sändnigar som knappast väcker dig igen. Härligt

Jag älskar känslan av att stå i en skållhet dusch när man fryser. Att känna hur vattnet värmer upp kroppen.
Jag hatar vetskapennär att vattnet inte kan bli varmare utan bara kallare när man står i en skållhet dusch.   

Jag vill göra något jag inte alltid gör.
Jag vill röka en cigg.
Jag vill dricka kaffe.
Jag ska nog dricka kaffe nu.

It's awfully considerate of you to think of me here
And I'm much obliged to you for making it clear
That I'm not here.
And I never knew we could be so thick
And I never knew we could be so blue
And I'm grateful that you threw away my old shoes
And brought me here instead dressed in red
And I'm wondering who could be writing this song.
I don't care if the sun don't shine
And I don't care if nothing is mine
And I don't care if I'm nervous with you
I'll do my loving in the winter.
And the sea isn't green
And I love the queen
And what exactly is a dream
And what exactly is a joke

Strangers passing in the street
By chance two separate glances meet
And I am you and what I see is me
And do I take you by the hand
And lead you through the land
And help me understand the best I can

Pisters, - Filmestetik                                                                            Flummigt, jatack.
          förändrad varsebildning, representation
Idag: direkt givande bild
                                                                        Representation
Kameramedvetande                                             ögat        \            hjärna
bilden har flyttat in i oss                                                      immanens
                                                                                        direkt givande
Gilles Deleuze - Estetik                                                         bilder
Huvudinnehållet i texten: "Becoming"
                                                                                  Orlando = Blivande
föränderlighet i det estetiska uttrycket                            snarare än varande

Deleuze/Estetik
     undersöka begrepp i förhållande till estetisk figur

  Begrepp       en estetisk figur                  (Alice i Underlandet)
                                                                illusterar blivandet
Blivande varande                                                  \
    "mindre än hon va, större än vad hon kommer att bli"
    "äldre än vad jag har varit, yngre än vad jag kommer att bli"
    mindre ung man än vad jag har varit, mer kvinna än vad jag kommer att bli.
subjektivitet
som flytande                                           filmen som medium kan visualisera
                                                             det här för oss. Lättare än andra
Roman-Film                                            medier
visualisering                                                                framställningen av tid kan
                   Tid som medel                                          filmen ha kontroll över!
                   i film
                                                                                                                          Peeping Tom
BWO, body without organs
                                                                      subjekt som ständigt
                                                                      upptäcker sig själv
bryta upp låsta konstruktioner                                                                    man-kvinna
  feministisk teori                                          ej hamna i gränsdragarna       kultur-natur
                                                                   lösa upp dem! Vagt!
Donna Haraway                                                                          Liminalitet
                                                      anta andra identiteter. Tv/Dataspel. Internet
Pisters, perception förändras genom vetenskap, konst, filosofi, teknologi

Kameramedvetandet /Ipod                  Verkligheten-Egen bild.
    effekten av bilderna. Kraften i bilden.
    Vem vill att detta ska vara sant?
                                                                              Förändrad varsebildning
effekt och affekt, känsloaffekt
                                             metafilmsamtid
flashbacks                                bilder som relaterar till andra bilder för oss
framställning i bild
                                                           Tvbild i film
Peeping Tom                                        bildens föränderlighet
Strange Days
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ovanstående var mina anteckningar ifrån föreläsningen. Jaha.

Jag vill höra brötiga gitarrer.
Jag vill stampa takten med mina ben.
Jag vill känna håret slå mot mitt ansikte.
Jag vill tillbaka till Motorpscyho och Black Mountain på Roskilde 08.



drömmer mig bort.

Got it hit down
spot knock inside a spider
says: "That's love yeah, yeah, yeah, yeah, yeah, yeah!"
"That's love yeah, yeah, yeah, yeah, yeah, yeah!"
says: "That's love - All know it
TV, teeth, feet, peace, feel it...
"That's love yeah, yeah, yeah, yeah, yeah, yeah!"
"That's love yeah, yeah, yeah, yeah, yeah, yeah!"

like the fall that brings me to
I like the fall that brings me to
I like the cord around sinew
I make a cord around sinew

Duck, the way to least is less
Tea craving of the metal west
'ell tomorrow's rain and test
'ell tomorrow's rain and test
Love an empty son and guess
Love an empty son and guess
pimples dangerous and blessed

Heaving, arriving, tinkling
mingling jets and statuettes
seething wet we meeting fleck
seething wet we meeting fleck
lines and winds and crib and half
each fair day I give you half
of each fair day I give you half
I look into your eyes and you,
flathe in the sun for you...

Bam, spastic, tactile engine
heaving, crackle, slinky, dormy, roofy, wham
I'll have them, fried bloke
broken jardy, cardy, smoocho, moocho, paki, pufftle
sploshette moxy, very smelly,
cable, gable, splintra, channel
top the seam he's taken off

rats, rats lay down flat
we don't need you, we act like that
and if you think you're un-loved
then we know about that...
rats, rats, lay down flat!
yes, yes, yes, yes, lay down flat!


OS-guld är trevliga ting. Jag blir glad.

Jennifer från Södermalm, Stockholm, som vet vad jag heter och som jag fick låna skidor av. Vem är du? Vart är du? Hitta mig, ring mig.
Okänd flicka, jobbar på Rasta i Grums, som var nära att döda mig med en Ramlösaflaska och som var tacksam över att få hjälp. VEM ÄR DU? VART ÄR DU? HITTA MIG, RIIIING MIG.
ehe.
god alla hjärtansdag då.

En gång träffade jag en person som gjorde så starkt intryck på mig att jag efter vårt första möte sade till min vän att "henne, henne skall jag gifta mig med". På ynka tio timmar hade hon vänt upp och ner på allt i min värld och nu visste jag att begreppet kärlek vid första ögonkastet var sant. I alla fall nästan.
Håkan Hellström sjugner "Nu kan du få mig så lätt". Nu kan alla få mig så lätt. Men inte då. Då var jag svårare.
Hon krossade dock min mur totalt. Relativt enkelt. Det behövdes inte ens en kyss. Bara några leenden och ögonkontakt. Ögonkontakt. Hon var full, jag var nykter. Kvällen och natten var inte märkvärdig. Det var nästan jobbigt ibörjan, jag ville hem. Hon log, jag ville fortfarande hem. Hon log igen. Jag var svår, jag ville hem. Men jag gick inte hem. Jag stannade kvar. Hon var ju söt och hon log. Vi pratade. Vi pratade hela natten. När solen gick upp satt vi fortfarande kvar på samma stol som för 5 timmar sen. Vi hade pratat. På jukeboxen hade man spelat Roxette och Village People. Vi hade sjungit med. Det föll sig naturligt. Natten skulle inte få ta slut, snälla. Men det gjorde den. Morgonen kom och nya planer med den. 
Så fort jag lämnade hennes sida visste jag att jag aldrig mer skulle få se henne. Och det var först när jag lämnat stolen och henne som jag förstod vad jag precis varit med om. Herregud, hon var ju min andra hälft! Även fast hon var kort och inte lyssnade på Pink Floyd.
Med mig mig från den kvällen har jag ett telefonnummer och en handfull med mobilbilder, mer finns inte. Försvinner det, försvinner hon. Det står till och med ett efternamn i min adressbok, Olson. Hon heter Olson. Olson är inte så fint egentligen, men nu är det nog det. Kanske skrev jag fel, det kanske skall vara Olsson? Hmm. Olson är bättre, Olson får det va. Hittar jag på min egen dröm nu? Hmm. Har hon existerat? Och varför har jag inte raderat telefonnummret än? Jag har skickat ETT sms till det nummret, och det var dagen efter. Aldrig ringt, det är jag för feg för. Det är ingen dirket mening att ha kvar det, det kanske till och med är fel nummer? Hon kanske lurade mig? Skrev jag fel? Varför svarade hon inte? Hmm.
Dagarna gick, veckorna gick. Till slut gick det till och med månader. Jag började att glömma av henne. Jag hade varesig hört eller sett av henne sen den kvällen.
En dag berättade jag hela storyn för en vän samtidigt som vi befann oss i kön för en Coldplaykonsert, för att avsluta hela berättelsen bad min vän att jag skulle peka på någon i kön som liknade henne så att hon kunde få en bild om hur hon såg ut. Jag pekade och pekade på en person som stod rätt långt bak i kön, hon var faktiskt ganska lik. Förbryllande lik. Var det inte hennes kompis som stod brevid? Äsch, jag inbillar mig bara saker nu när jag väl fört henne tillbaka in i tankarna.
Väl in i arenan hade vi hamnat perfekt mitt i smeten framför scenen, Coldplay hade gått på och jag var i lyckorus. Drömflickan var borta ur tankarna igen. Fix You har precis ebbat ut och jag har tillbringat hela låten med att, i ren lycka, krama och skrika texten tillsammans med min vän. Just i det ögonblicket är det någon som knackar mig på axeln. Ingen ovanligt då folk brukar ogillar att stå bakom mig som är såpass lång. Jag viftar bort det. Det knackar igen på axeln. Jag börjar bli lite arg. Det knackar en tredje gång. Jag vänder mig tillslut om och vem ser jag om inte hon. HON. "Jag visste inte att du gillar Coldplay?!" hör jag henne säga innan hon försvinner bort i folkhavet. Va? Vafan var det som precis hände? Var det hon? Är det hon? Är jag psykisktsjuk? Är jag hög? Hallucinerar jag? Är hon en illusion i min hjärna? Nej, 20 sekunder senare ser jag henne igen. Det är hon. Jag försöker komma över till henne. Det är svårt. Folk trängs. Svetten rinner. När vi äntligen står brevid varandra ger vi varandra en kram. Ljudvolymen är såpass hög att det knappt går att höra någonting. Vi kommer ifrån varandra igen och jag förstår galenskapet i att försöka stå på samma plats med henne resten av konserten. Vi får hitta varandra efteråt. När de sista tonerna ekar runt oss letar jag febrilt efter henne. Vart är hon? Jag väntar. Spanar. Väntar. Det börjar bli mindre folk framför scenen. Man kan röra på sig. Vart är hon? Jag ser henne inte. Tillslut är det bara jag och min vän kvar. VART ÄR HON? Vi blir tvingade att gå ut. Hon kanske står där ute och väntar? Men nej. Hon är borta. Borta. Dum som jag är ringer jag inte nummret till henne (?) som jag har i fickan. Varför gjorde jag inte det? Jag är kass. Vi får åka hem utan en ytterligare skymt av min drömflicka och min hjärna är skruvad. Vad var det egentligen som hände?
Några dagar efteråt har jag fått en vänförfrågan på Facebook. Det är från henne. Jaaaaaaaaaaaaaaaa! Lyckan spritter i min kropp. Äntligen finns hon. Hon finns ett knapptryck bort. Livet är härligt igen. Vi pratar igen. Hon ler ibland. Typ såhär ser det ut :).
Efter en vecka är hon plötlsligt borta från Facebook. Va? Vad har hänt? Jag tror till en början att det är internet som går segt, men nej. Hon är inte där dagen efter heller. Hon är inte min vän längre. Hon finns inte längre? Om hon bara visste vad jag kännde. Vad jag känner. Fan. Hon kom tillbaka. Men nu är hon lika borta som om alltid varit. Egentligen finns hon inte i min värld. Jag borde bara glömma henne. Men jag kan inte. Jag hoppas och hoppas att någon dag, kanske idag, kanske imorgon, så ska hon återfinnas i min närhet. Eller på Facebook. Det får duga, i alla fall till en början.     

En gång bodde Jag på ett vandrarhem som egentligen inte var ett vandrarhem utan snarare ett hus som 10 personer delade på. Det var riktigt bra. Det var till och med så bra att man aldrig låste in värdesaker. Huset hade bara tre lås, ingången och de båda toaletterna. Alla vi som bodde där litade på varandra och det fanns ingen egentlig mening att låsa in sina värdesaker då det skulle vara tämligen lätt att luska ut vem den eventuella tjuven skulle vara. Vi var som en stor familj. Ibland lagades till och med gruppmiddag.
Vissa jobbade, andra inte. Jag jobbade inte. Egentligen var enda anledningen till att jag begav mig till den staden och det vandrarhemmet just jobb, men alkoholen vann. Visst drack de som jobbade också. Det skulle jag också kunnat gjort. Jag var faktiskt ute och letade jobb några dagar men gav snabbt upp. Till slut fann jag att det var rätt härligt att bara vara i och runt huset. Stranden var 150 meter bort och solen sken alltid. Längre än 200 meter ifrån huset befann jag mig sällan, mycket sällan. Angånende mitt jobbsökande fick jag faktiskt ett samtal från känd pizzakedja i närområdet några veckor senare. Dock befann jag mig ett antal hundra mil därifrån då.
Alkoholintaget blev kanske lite mycket. Vi var tre personer som varje dag köpte en 4 liter baginbox goon. VARJE DAG. Goonet var standard, sen drack vi riktig alkohol vid sidan om för att skölja ner. Billigt och bra.
Livet var fint. Jag tror faktiskt inte det regnade en enda gång under vår vistelse där. Eller kanske en gång.
Det var tur att vi fick lov att bo i huset. Dagen innan vi anlände hade tre irländare blivit utslängda då de drack för mycket och var för högljuda. Detta var rätt fjantigt eftersom alla gjorde det. Men det var tvunget att hända, annars hade inte vi fått plats.



I huset bodde det andra svenskar ifrån Kil, Sysslebäck, Tvååker och ett tag även Herrljugna. Det fanns någon/några tyskar. En av tyskarna var skallig och hade Led Zeppelin tröja. Det fanns de obligatoriska irländarna. En av irländarna hade sån grov dialekt att man inte förstod nånting. Det fanns även någon engelsman.
Stället hade nåt avtal med den lokala videobutiken vilket gjorde att vi varje vecka fick nya filmer till huset som vi kunde fördriva tid med. Musik fanns det också gott om, mängder med gamla och brända skivor fanns att till. 
Livet var fridfullt och lyckligt. Dock var jag jävligt elak.
I och med att vi i huset litade såpass på varandra lät vi ibland, vissa mer än andra, våra saker ligga runt om i huset utan nån riktig koll på var de fanns.

 

Efter en kväll som slutade i spontanfylla och allsång såg jag att Led Zeppelins senaste samlingsskiva låg i den gigantiska skivhögen. Jag ville ha den skivan. Jag tog den skivan.
Dagen efter låg skivan i min ryggsäck. Det var lungt, tänkte jag. Herregud, ingen har koll på någonting här. En skiva mer eller mindre. Aldrig hade den spelats under hela min vistelse i huset heller. Det var väl nån som hade glömt den, eller möjligtvis tillhörde den vandrarhemmet. Nu tillhörde den dock mig. Det är en helt vanlig dag i huset, vi sitter vid sofforna på baksidan och dricker och konverserar. Plötsligt kommer den skalliga tysken i sin Led Zeppelin tröja och fråga om någon har sett hans skiva. Nej? Den där Led Zeppelinsamligen? "Nooo, perhaps it's in the livingroom?" Fyfan, vad har jag gjort? Instiktivt hade jag svarat nej för att i samma ögonblick förstå vad jag just gjort. Nu var det försent, inte kunde jag lämna tillbaka skivan nu. Nej. Det skulle bli för pinsamt. Kanske kunde jag lägga den nånstans inatt så att ingen märker och *poff* så är den tillbaka imorgon? Hmm. Nej, bäst att bara låta honom fortsätta leta. Så resonerade jag och lät den ligga kvar i min väska. Vi skulle åka vidare om ett par dagar och jag antog att tysken skulle godta att han tappat bort skivan. Den skulle säkert dyka upp igen. Men det gjorde den inte. Nu ligger den i stället någonstans i mitt rum. Jag skäms lite att jag tog den, förvisso var det inget jättevärdefullt. Men vad gör en backpacker med en skiva? Huh? Vad gjorde jag med en skiva? Den följde i alla fall med hem till Sverige och tysken fick helt enkelt åka vidare utan den. Förlåt.
Nu har jag tappat bort den. Jag har ett vagt minne av att jag la den brevid min säng för ett år sen. Sen åkte jag till Stockholm. Nu är jag tillbaka i samma rum. Men skivan ligger inte där jag la den. Den ligger säkert någon annanstans. Den dyker säkert upp snart igen.     

det var sista gången idag. aldrig mer.
nu drar jag iväg.
kommer inte tillbaka.
hejdå.

jag blir nästan lite tårögd.
mmm :)

det säger så mycket.