jaghatardet.
Antagligen har jag väntat för länge med att publicera inlägget.
Det känns rätt bra att det försvann ändå.
Jag lägger det bakom mig.
Alltihopa.
Everythiiiing!
Det är borta. Du är borta.
och jag är för glad för att skriva något ytterligare.
Då behövs ångest.
Depp o ångest.
-------------------
Okej, tusan. Det fanns ju kvar trots allt.
Jaha.
Då får jag väl vänta med att lägga det bakom mig.
För inte kommer jag publicera. Nej nej.
kk
Äsch
Varför?
Nu har jag varit duktig och varit nykter hela helgen.
Inte gått på klubb
Inte gått på pub
Det känns väl förnuftigt
Men till vilken nytta?
Nu ligger man ju ändå bara här?
Jaha..
En helg jag aldrig kommer få tillbaka
vad blir det av livet egentligen?
det går för snabbt
det borde hända någonting snart.
Du försvinner mer och mer.
Det är okej.
I kinda like it.
Men ja,
naturligtvis inte nu, såhär en lördagsnatt.
nu saknar jag dig igen
eller saknar vetjag inte
men jag saknar något iaf
orkar inte skriva
ser ingen mening med det
tror jag
iceage
dansade i lördas
swing it magistern, swing it.
pop pop bara massa pop
helt plötsligt pressas en fet äcklig snus in i min mun
jag blir nästan våldtagen
ingen antydan till att fråga först
vad själva avsikten med att våldsamt trycka in en snus under min läpp var, vet jag inte.
fundersam dansade jag vidare
sekunder senare hamnar snusen på dansgolvet
den krossas
och så gick det till när jag snusade för tredje gången i mitt liv.
kvist
tänker tillbaka
2009
varför ville jag inte ha dig då?
jag förstår inte..
jag har fortfarande kvar lappen du gav mig i min plånbok
vad den gör där vet jag inte.
du kom in i mitt liv som en storm
allt gick så snabbt
jag blev nästan lite chockad
och så blev det som det blev
idag blir jag arg på mig själv när jag tänker tillbaka
jag var någon för dig
varje dag
men allra mest på söndagar
dessa vackra söndagar
nu är allt försent
du är borta
tänker tillbaka
går in bland mina vänner på facebook
letar
letar
letar
vart är du?
söker efter dig.
badam, du är inte min vän längre.
vi är inte vänner längre
sådärja, jaha.
va jobbigt det kommer bli när vi träffas i slottsskogen i sommar
för det vet jag att vi kommer göra
ska du bli min vän igen då?
anemone
det som inte dödar stärker en?
mja
kanske
jag tänker på annat nu
jag gör annat nu
det är bra
livet är rätt fint
umeå är inte så illa ändå
du hamnar mer i skymundan
prioriteringar
det känns rätt bra ändå
jag lyssnar på musik
känner hur allt sveper runt mig
jag flyger nästan iväg
vilken grej
gör en fet playlist
kallar den för knark
lite så är det, musiken är knark
jävligt bra knark
roads
duärförbraförmigjagärenmeningslösjävlaidiotutanvaresigsjälvförtroendeellerviljaattvågagöranågotåtnånting
jag hoppas och tror
förgäves
läser poesi jag inte förstår
ett ord gör mig svag
det är så kraftfyllt
känsloladdat
det gör ont att vi inte hörs längre
det gör ont att du inte finns hos mig
det gör ont att sakna dig
men vetskapen att du inte saknar mig svider så förbannat mycket mer
jag försöker, jag försöker.
det går nog inte så bra
men jag försöker
glömma
gå vidare
hejdå
men du är där ändå
varenda dag
varenda kväll
hejdå
hej
hejdå
fan
jag vet inte vad jag gör
kan inte kontrollera mig själv
du är det fösta jag tänker på
du är det sista jag tänker på
jag försöker
jag tränger undan allt
för en stund
en kort stund
hejdå
hej
hejdå
tiden läker alla sår
producerar en massa ord
konstant
det är din förtjänst att jag skriver
du sa att jag var bra
det säger du inte längre
varför fortsätter jag?
lyssnar på håkan istället.
det blir bättre då
tror och hoppas jag
cold was the ground
bara idioter tatuerar in sitt personnummer..
varför?
jag blir så matt
från och med imorgon ska jag vara glad igen
det har jag lovat nu
gaffel
bara skratta bort frustrationen och alla känslor
det brukar gå bra
hahaha :)
sådärja
sova
en bild
och jag är borta
tillbaka på ruta ett
leendet
ögonen
läpparna
håret
dina kinder
dina armar
din panna
din haka
dina fingrar
ett perfekt ögonblick fångat på bild
förevigt inristat i historien
förevigt med mig
varesig jag vill eller inte
julia
minns andra tider
andra dagar
såhär när lite tid har passerat förundras jag över hur blind och oskyldig jag var
hur kunde jag inte förstå?
är det samma sak nu?
är det här en återkommande sak?
tänk vad livet kunde sett annorlunda ut..
önskan
alkoholstinna äventyr
jag försöker bli full för att slippa allt
men slipper inte ändå
långt där bak finns du, allt och ingenting
du försvinner aldrig
hur jag än försöker
alkoholen förtränger det mesta men inte allt
inte det jag vill
i stället verkar det snarare framhäva det jag vill glömma
man vaknar
vänder sig om
för en milisekund tror man att det är du
att allt är bra
men lika fort kommer verkligheten ifatt
bekräftelseligg
jag är ledsen men det är inte dig jag vill ha
men på något sätt hjälper det
om än väldigt kortsiktigt
det blir lite lite bättre
tror jag
hoppas jag
du försvinner trots allt
tiden går
det blir enklare
jag kanske klarar mig trots allt
men det är fortfarande dig jag vill ha
love
vilse
jag är ett vrak
mina ögon är blanka och uttryckslösa
ingen glädje där
varför måste jag må såhär?
ikväll är det fredag
och här är jag
ensam med mina tankar
ingen bra idé egentligen
tankarna framträder som stora väggar. hinder. hinder på vägen mot lycka.
en lycka som aldrig tycks vilja stanna
orden är en del i processen att riva ner väggen. ta sig förbi hindret
undgå allt - om än för en kort stund
men det fungerar inte alltid
verkligen inte
funderar på att göra något
men ser ingen mening med det
orkar inte
(..)
det är okej
jag förstår
det är som det är
punkt
men säg mig en sak
varför?
inspiration
men jag gillar det inte
det känns som ett inbördeskrig
onödigt
jag vet inte
kanske är det hösten?
kanske är det bara jag?
jag behöver dig
antagligen mer än du behöver mig
jag vet inte vad jag ska säga för att få dig att förstå
jag saknar dig mer än vad jag borde
men jag vet inte vad jag ska säga
så jag säger ingenting
jag kan inte
jag letar och letar efter fel med dig men hittar inga
fan
det gör det hela så mycket svårare
jag faller alldeles för snabbt
så går det utan en fallskärm
man säger att en bild säger mer än tusen ord
ett ord kan säga så mycket mer ibland
ett enda ord
ett tonläge
en blick
snälla
väntar och väntar på att något ska hända
men inget
helt dött
helt tyst
yeah yeah whatever
det är tur jag har dig
du finns där alltid
i vått och torrt
när jag som mest behöver dig
oavsett tid på dygnet
alltid lika bra
du säger aldrig emot
du svarar alltid
du är alltid lika säker på din sak
varenda gång
du har svaren på allt
när verkligheten inte fungerar, älskar jag dig
att fly undan, in i din värld är det bästa som finns
verklighetsflykt
vem vill leva i nuet anyway
det är bättre att hoppas och misslyckas
intalar jag mig själv
tack för att du finns.
måste sluta överanalysera allt
det är en såndär jobbig konsekvens
fuck it
det är säkert bättre
mörker
men det är när man ligger här, ensam och utlämnad, som verkligheten kommer ifatt.
det är då man förstår att de där hektiska dagarna kanske inte är bäst ändå.
man får ju inte tid till något annat?
tid till dig.
istället är det här din tid.
nu finns tiden, fast egentligen inte.
synd.
umeå har börjat bli mörkt
riktigt mörkt
jag ser sällan solen längre
när det väl är ljust är det molnigt.
månen är fin iaf, men vad gör det?
jag ser då hellre att någon lyser upp min tillvaro totalt än en strimma ljus i en annars mörk, kall o dyster värld.
en strimma ljus som dessutom bara är en spegling från du som egentligen värmer upp min värld.
mörkret är som sagt påtagligt, men ännu överkomligt.
frågan är hur länge?
fram tills jul? kankse.
sen då?
jag vill nog hellre att det ska vara sommar.
ljus och värme.
jag behöver värme
snälla ge mig lite värme.
för just nu fryser jag..
palme
Allt blir så skärande jävla äkta. Ett människoliv släks.
och om man inte vill ha med fröken Ur överhuvudtaget så finns allt samlat här.
You are the best thing
du får mig att må bra och sämre än någonsin
idag är en sån dag
sak
mitt huvud förstår ingenting..
åhhhh'
vill ha thai...
bla . . .. . . . . . . . . . .
blablablablablablablablvablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablabla
blablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablabla
blablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablabla
blablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablabla
blablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablabla
blablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablabla
blablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablabilablablablablablablablablablabla
blablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablabllablablablablablablablabla
lblablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablablabla
blablablablablablablablavblablablablablablaablablablablablablrablablablablablablaablablablablablablablablabla
blablablablmablablablablablablabelablablablablablablablablablabladblablablablablablablabdlablablablablablaibla
blablablablablablahblablablablablablablablabglablablablablablablablablablablablablablablablablablouefbwefnpewifennfeiefpin
ablablabla
BLLLAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!
flyktig
den kommer aldrig någonsin tillbaka
ingenting som har hänt kan göras ogjort
världen har ändrats
återigen
imorgon skiner solen igen
det är fredag
vad det nu betyder i det här sammanhanget
place to be
ge upp
du vet att det aldrig kommer hända
saknar något jag aldrig haft
And I was strong, strong in the sun
I thought I'd see when day is done
Now I'm weaker than the palest blue
Oh, so weak in this need for you
du jag vi nä
ångesten och jag
ensam med mina tankar, slås jag av insikten att inget egentligen spelar någon roll
det blir som det blir.
det blir alltid så..
ett skämt får mig att skratta till
jag skrattar
jag är lycklig, om än bara för en sekund.
nu förstår jag allt.
bara låt det vara tobias.
det blir bäst så.
låt tiden gå.
du suger.
istället för att försöka göra någonting åt allt sitter jag här och ömkar mig.
ser du. ömkar. vilket jävla ord?
livet försvinner och det försvinner snabbt.
flyktigt
flyktigt
ibland önskar jag att livet vore som en film. man borde kunna pausa, spola fram, spola tillbaka eller rent av, ta om hela scenen.
men så är det inte.
istället är det så jävla flyktigt
och allt skiter sig för mig.
på begäran
Känner för att klaga lite.
Det finns saker man bör veta här i livet. Saker som känns självklara. Saker som inte skall vara så svårt att lära sig.
Det finns vissa människor som inte har vetskapen som krävs för att kunna några utav alla dessa saker. Kanske för att de är för unga eller dumma. Vad vet jag?
Man lär sig iaf med åren. Man utvecklas. Man berikas med erfarenheter. Men när man trots alla levnadsår och erfarenheter fortfarande inte vet vissa saker eller kan vissa saker blir jag lite matt.
Hur svårt kan det vara?
Nä, just det. Det är skitlätt.
Är det så att ni inte har några erfaranheter? Har ni aldrig varit utomhus? Aldrig befunnit er i ett socialt sammanhang? Aldrig öppnat en bok, lyssnat på radio, sett på tv, eller navigerat på internet? Har ni aldrig gjort någonting?
Har ni aldrig bjudit hem en vän på lite potatis, ört och vitlöksmarinerad kyckling och tzatziki?
Har ni kanske aldrig haft en vän?
Det finns så ofantligt många som inte förstår heller. Men snart måste ni väl fatta själva? Det håller inte i längden.
Väx upp. Öppna ögonen. Ta in information. Spräck den jävla bubblan ni lever och häng med ut i verkligheten.
Jag trodde det var en självklarhet att man börjar koka riset och inte började med att steka fiskpinnar om man skall äta ris och fiskpinnar.
Jag trodde det var en självklarhet att man vrider klockan en timma bakåt när man lämnar sommartiden.
Jag trodde det var en självklarhet att man förstår att anledning till att man är trött antagligen inte beror på tidsomställning till normaltid, utan snarare det faktum att man kanske sovit dåligt eller varit väldigt aktiv under dagen.
Jag trodde det var en självklarhet att man visste vad ett svettarmband var för något.
Jag trodde det var en självklarhet att man vet hur man använder en spisfläkt.
Jag trodde det var en självklarhet att man vet vad som händer om man inte använder en spisfläkt samtidigt som man steker en jävla massa utan öppna fönster och utan smör i stekpannan.
Jag trodde det var en självklarhet att man vet hur man stänger av en brandvarnare som piper som fan efter man har stekt en jävla massa utan att öppna fönster eller använda spisfläken.
Jag trodde det var en självklarhet att man faktiskt kunde någonting.
Men det är tydligen inte så självklart.
Har jag för höga förhoppnignar på människan?
Det är tur att jag är bäst.
southafrica
nu fick jag ett rus
hörseln är inte tillbaka ännu
jag hoppas in i det sista att den ska återkomma.
sluta pip och fungera normalt. snälla?
jag ska nog berätta en historia medans jag väntar på hörseln.
Sydafrika kan vara ett farligt land. En gång bodde jag på ett hostel i Stellenbosch, en universitetsstad nära Kapstaden. Det var en vacker stad. Full med liv och faktiskt relativt säker. Man kunde åtminstone gå ute på gatorna efter mörkrets intrång. Då Stellenbosch är en livlig studentstad är utelivet också bra. Här kan man bli riktigt rejält i gasen. Och det var väl precis det vi blev en kväll, jag, mina två resekamrater och två engelsmän jag inte minns namnet på.
Efter ett ihärdigt drickande av det billigaste vinet vi kunde hitta, begav vi oss i stadens centrum mot kvällens klub. Ett discoinferno med mängder av studenter. Det var något slags tema på festen. Alla var utklädda. Jag tror vi har hamnat fel, eller bara väldigt väldigt rätt? "Vi kan vara turister?" "Vad är du utklädd till?" "Svensk"
Vi stannade. Nu skulle här dansas.
Kort därefter var drickan slut och min kvinnliga resekamrat skulle köpa öl. Jag bad henne köpa en åt mig med eftersom jag behövde pudra näsan ett tag.
Sagt och gjort. När jag återvände till baren hade hon köpt två öl. En till mig, en till henne själv. Varpå jag tar den ena ölen och dricker. Det är varmt i Stellenbosch. Även om nätterna. Och definitivt på en nattklubb. Ölen försvinner snabbt.
Det dröjer inte länge innan jag börjar känna mig dålig. Rätt sömning. Illamående. Ont i huvudet. Full. Dålig balans.
Allt händer samtidigt.
Helvete va full jag har blivit. Eller? Hur fan gick det här till?
Något är väldigt fel.
Här kan jag inte stanna.
Jag kan inte kontrollera mig själv länge.
Någonstans där försvinner minnet.
Istället vaknar jag upp morgonen dagen efter. I min säng och undrar vad fan som har hänt?
Hur kom jag hem?
Vad hände?
När kom jag hem?
Var det kul på klubben?
Jag stöter på en av engelsmännen i köket, han undrar hur jag mår idag.
Han berättar för mig hur han hade stött på mig i korridoren på vandrarhemmet, under de tidiga morgontimmarna. Jag hade stått lutade mot väggen med byxorna nere. och skjortan uppknäppt. Eventuellt hade jag försökt ta på mig kläder - eller ta av mig kläder. Han visste inte. Jag visste inte heller. Jag hade mumlat något i stil med "jag tror jag har blivit drogad" samtidigt som jag föll mot marken.
Engelsmannen hade varit hygglig nog att hjälpa mig upp och lägga mig i sängen. En hyvvens kille.
Jaha?
Det gör det hela inte så värst mycket bättre dock.
Hur kom jag hem?
Både engelsmannen och mitt resesällskap menar att jag gått ifrån klubben på egen hand eftersom jag inte mådde bra. Det var dock runt 01.00. Det borde inte tagit mer än 20 minuter hem. Jag vet inte. När jag hittades i korridoren var klockan närmare 05-06. Vad hände mellan 01-06?
Jag vet inte.
Ingen vet.
Antagligen gick jag bara hem och..?
Jag har absolut INGET minne av någonting utan allt efter ölen på klubben är återberättat.
Jag drack fel öl. Jag blev drogad
Eller
Var det kanske så att jag drack helt rätt öl?
Någon ville uppenbarligen droga ner någon.
Inte fan skulle någon vilja droga ner mig. Kanske skulle man vilja droga ner min vän som köpte ölen dock?
Vi får aldrig veta.
Vad var det i Ölen?
Inte vart det någon vidare tripp inte.
Senare den dagen åt jag en strutshamburgare och bilade in till Kapstaden där jag såg min livs första Rugbymatch.
Det var en rätt bra dag ändå!
En annan utekväll i Stellenbosch beställde vi in en vattenpipa. Till vattenpipan fick vi 6 shots. Det ingick. Dock är det en helt annan historia. Men Stellenbosch var, trots allt, ganska bra.
Nästa lilla Sydafrika-anekdot kanske ska handla om den gången jag blev hotad med en låtaspistol eller den gången jag hamnade med på GoogleMaps. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu.
Godnatt.
happy
nöjer mig med en bild idag.
försvinn
tystnaden må vara underbar men just nu svider den som aldrig förr.
men inte beror det på ett uteblivet samtal eller sms. nej.
jag har blivit döv.
mitt öra skriker ut sin frustration och jag klarar inte av det längre.
mathias alkberg och scharinska gjorde mig döv.
det finns ingenting som svider så mycket som tystnaden nu
men ändå klarar jag inte av ljud.
det måste vara tyst.
det bästa är att duscha
då märker man inte av det.
fyfan.
jag hoppas jag har hörsel igen imorgon när jag vaknar.
jag måste nog börja avända öronproppar..
jag vill inte ha tinnitus
klotter
eller var det egentligen det?
du ler, jag ler.
du skrattar, jag skrattar.
jag druknar in i dina ögon. igen.
du pussas.
det är nog snarare så att man inte förstod hur svårt det faktiskt var.
därav hur allt slutade också. fan.
varesig du eller jag visste nog inte riktigt vad vi begav oss in på.
men kul var det.
synd bara att det skulle bli så djupa jävla spår av alltihopa.
där har vi problemet.
vi, jag, vågar inte öppna upp för mycket. då blir jag rädd att spåren, såren, ska bli för synliga. för djupa.
att stå naken inför någon kan vara jobbigt
att stå känslomässigt naken inför någon är jobbigare.
då visste man inte. då kastade man sig in i allt.
spåren finns kvar.
nu står man kvar.
tvekar
vill inte bli sårad
vill inte verka svag
vågar inte.
man intalar sig saker.
det kommer aldrig funka eftersom..
vi passar inte ihop, vi är så olika
det är inte rätt tidpunkt nu
hon är så mycket bättre än mig
vi är så unga och livet är så långt
vi är så gamla och livet är så kort
jag tror inte hon gillar mig.
fuckitall..
och när man väl upprepar det och tror på allt så finns det ingen mening att hoppa in naken i grytan. då kan jag stanna på avstånd och tycka lite synd om mig själv i några dagar istället. men mitt i det här klichérabblande glömmer man den största utav dem alla..
kärleken övervinner allt
nu ligger man istället här och förbannar en själv.
tänk om..
vad är det värsta som kunde hänt?
vad är det värsta som kunde hänt?
precis..
fan.
men så finns det ju en bakgrund till allting.
kanske det faktum att man ställde sig naken en gång.
det kanske gick rätt bra.
fram tills någon kanske sa.
det är synd att du inte är katolik
kärleken övervinner tydligen inte allt ändå.
du är borta
men spåren att du funnits finns kvar.
so what
vem önskar du det är varje gång du får sms?
där finns svaret. enkelt och konkret.
inget krångel.
se nu till att fixa det bara!
försök i alla fall.
fega inte ur.
du har inget att förlora.
bara självförtroende
som egentligen inte finns.
saknar något magiskt
idag känns det inte som om jag behöver säga något
musiken får tala för sig själv.
tankar kring samtiden
Innan Facebook, Innan Youtube. Innan Spotify. Innan PirateBay.
På den tiden man faktiskt var tvungen att smsa någon om man vill prata.
På den tiden man faktiskt var tvungen att köpa skivorna och filmerna man ville ha.
Filmklipp? Americas Funniest Home Videos?
Tänk er innan mobiltelefonen.
När man var tvungen att ringa hem till någon om man ville prata.
Man kunde spela in saker med sin VHS och kolla på det i efterhand. Cool.
Backa 60 år till 1951.
Ingen hade TV. Radion regerade.
Film såg man på bio.
Backa ytterliggare 60 år. 1891.
Filmen fanns inte.
Den moderna bilen fanns inte.
Telefonen var visserligen uppfunnen men inte direkt utbredd.
Endast de första radiovågorna hade sett dagens ljus.
Tidningar och Böcker fanns det dock.
Alltid något.
Vad gjorde man då?
Hur levde man?
För nu när allting är så effektiviserat och bra tycks tiden ändå inte räcka till.
Hur fan bar man sig då åt förr?
Hur umgicks man då?
Begreppet umgås är föråldrat.
Eller åtminstone ett föränderligt begrepp.
Vad betyder det egentligen idag?
Om jag gillar din statusuppdatering, umgås jag med dig då?
Jag interagerar då sannerligen med dig iaf, men är det samma sak?
Om jag skriver ett inlägg i din logg, umgås vi då?
Om jag chattar med dig, umgås vi då?
Om jag pratar med dig över Skype, eller för den delen via FacebookChatten, umgås vi då?
Vart går gränsen?
Allt för ofta hamnar man framför datorn. Det är bekvämt.
Man kanske till och med gömmer sig lite bakom skärmen.
Det är enklare så.
Istället för att faktiskt gå ut och umgås. Träffa människor.
Prata.
Fundera över hur många ord du faktiskt yttrar under en kväll om du bara sitter vid datorn.
Jag har då inte sagt någonting de senaste tre timmarna. Inte ett enda ord.
Skrämmande.
På skärmen finns ni, mina "vänner".
Där sitter ni, alldeles tysta.
Är det kul?
Ställ dig gärna den frågan.
Har jag kul? Varför sitter jag här?
Varför i helvete läser jag det här?
