Pink Floyd huh?!
- igår natt drömde jag att jag var på något som liknade Roskilde. Oranga scenen var fortfarande Orange fast man kunde stå på en balkong ovanför själva scenen och titta ned på artisterna. Det var proppfullt med folk. Helt plötligt gick Pink Floyd på, dock var det bara Gilmour och Waters ackompanjerat av någon random trummis/pianist, ingen Mason. WTF?! Publiken såg vild ut, men var tyst. Pink Floyd spelade inga egna låtar, bara covers. Jag sjöng med i en låt. Det mesta var dammiga bluesdängor. Stämmingen började bli ljummen. Jag njöt. Helt plötsligt kom jag backstage tillsammans med tjejer i gula jackor. Ordningsamma tjejer. Tankarna sa åt mig att stanna där jag var. Pink Floyd skulle antagligen snart gå av scenen. Då skulle jag helt plötsligt stå på första parkett.
Mycket mer minns jag inte.
Jag var nog där med en nära vän. Han undrade vad dom spelade? Ingen visste. Det hela var över ganska snabbt. Kan inte tänka mig att dom spenderade mer än en kvart på scen. Ungefär som på Live8 antod jag, fast samtidigt var det något som inte stämmde. Det var ju festival. Det skulle såklart bli extranummer. COMFORTABLY NUMB, skrek jag. Men ingen annan skrek. Jag förstår inte heller varför jag skrek just CN. Långt ifrån en favorit. Usch. Men dom kom aldrig. Det blev inget extranummer och istället drog jag ner handen i bakfickan och fick upp förra årets schema som var övermålat med årets artister. Vi skulle gå till Arenan för att se på ett band som hette något med "Sex". Jag vet inte heller om jag var besviken eller lycklig.
Jag minndes visst lite till.
Frågan är vad som är knepigast. Gilmour och Waters på samma scen igen, eller en slags balkong över Oranga på Roskilde?
Drömmar är fina.
Our love is all we have
Mycket mer minns jag inte.
Jag var nog där med en nära vän. Han undrade vad dom spelade? Ingen visste. Det hela var över ganska snabbt. Kan inte tänka mig att dom spenderade mer än en kvart på scen. Ungefär som på Live8 antod jag, fast samtidigt var det något som inte stämmde. Det var ju festival. Det skulle såklart bli extranummer. COMFORTABLY NUMB, skrek jag. Men ingen annan skrek. Jag förstår inte heller varför jag skrek just CN. Långt ifrån en favorit. Usch. Men dom kom aldrig. Det blev inget extranummer och istället drog jag ner handen i bakfickan och fick upp förra årets schema som var övermålat med årets artister. Vi skulle gå till Arenan för att se på ett band som hette något med "Sex". Jag vet inte heller om jag var besviken eller lycklig.
Jag minndes visst lite till.
Frågan är vad som är knepigast. Gilmour och Waters på samma scen igen, eller en slags balkong över Oranga på Roskilde?
Drömmar är fina.
Our love is all we have
Kommentarer
Trackback
