dreggelhebbe

jaha, då möts vi igen.
ångesten och jag
ensam med mina tankar, slås jag av insikten att inget egentligen spelar någon roll
det blir som det blir.
det blir alltid så.. 

ett skämt får mig att skratta till
jag skrattar
jag är lycklig, om än bara för en sekund.

nu förstår jag allt.
bara låt det vara tobias.
det blir bäst så.
låt tiden gå.
du suger.

istället för att försöka göra någonting åt allt sitter jag här och ömkar mig.
ser du. ömkar. vilket jävla ord?
livet försvinner och det försvinner snabbt.

flyktigt
flyktigt

ibland önskar jag att livet vore som en film. man borde kunna pausa, spola fram, spola tillbaka eller rent av, ta om hela scenen.

men så är det inte.
istället är det så jävla flyktigt
och allt skiter sig för mig.