dreggelhebbe

när jag kollar på mig själv i spegeln är det självklart
jag är ett vrak

mina ögon är blanka och uttryckslösa
ingen glädje där
varför måste jag må såhär?

ikväll är det fredag
och här är jag
ensam med mina tankar
ingen bra idé egentligen

tankarna framträder som stora väggar. hinder. hinder på vägen mot lycka.
en lycka som aldrig tycks vilja stanna
orden är en del i processen att riva ner väggen. ta sig förbi hindret
undgå allt - om än för en kort stund
men det fungerar inte alltid
verkligen inte

funderar på att göra något
men ser ingen mening med det
orkar inte

(..)

det är okej
jag förstår
det är som det är
punkt
men säg mig en sak
varför?