duärförbraförmigjagärenmeningslösjävlaidiotutanvaresigsjälvförtroendeellerviljaattvågagöranågotåtnånting
jag hoppas och tror
förgäves
läser poesi jag inte förstår
ett ord gör mig svag
det är så kraftfyllt
känsloladdat
det gör ont att vi inte hörs längre
det gör ont att du inte finns hos mig
det gör ont att sakna dig
men vetskapen att du inte saknar mig svider så förbannat mycket mer
jag försöker, jag försöker.
det går nog inte så bra
men jag försöker
glömma
gå vidare
hejdå
men du är där ändå
varenda dag
varenda kväll
hejdå
hej
hejdå
fan
jag vet inte vad jag gör
kan inte kontrollera mig själv
du är det fösta jag tänker på
du är det sista jag tänker på
jag försöker
jag tränger undan allt
för en stund
en kort stund
hejdå
hej
hejdå
tiden läker alla sår
producerar en massa ord
konstant
det är din förtjänst att jag skriver
du sa att jag var bra
det säger du inte längre
varför fortsätter jag?
lyssnar på håkan istället.
det blir bättre då
tror och hoppas jag
