southafrica
eller kanske inte.
nu fick jag ett rus
hörseln är inte tillbaka ännu
jag hoppas in i det sista att den ska återkomma.
sluta pip och fungera normalt. snälla?
jag ska nog berätta en historia medans jag väntar på hörseln.
Sydafrika kan vara ett farligt land. En gång bodde jag på ett hostel i Stellenbosch, en universitetsstad nära Kapstaden. Det var en vacker stad. Full med liv och faktiskt relativt säker. Man kunde åtminstone gå ute på gatorna efter mörkrets intrång. Då Stellenbosch är en livlig studentstad är utelivet också bra. Här kan man bli riktigt rejält i gasen. Och det var väl precis det vi blev en kväll, jag, mina två resekamrater och två engelsmän jag inte minns namnet på.
Efter ett ihärdigt drickande av det billigaste vinet vi kunde hitta, begav vi oss i stadens centrum mot kvällens klub. Ett discoinferno med mängder av studenter. Det var något slags tema på festen. Alla var utklädda. Jag tror vi har hamnat fel, eller bara väldigt väldigt rätt? "Vi kan vara turister?" "Vad är du utklädd till?" "Svensk"
Vi stannade. Nu skulle här dansas.
Kort därefter var drickan slut och min kvinnliga resekamrat skulle köpa öl. Jag bad henne köpa en åt mig med eftersom jag behövde pudra näsan ett tag.
Sagt och gjort. När jag återvände till baren hade hon köpt två öl. En till mig, en till henne själv. Varpå jag tar den ena ölen och dricker. Det är varmt i Stellenbosch. Även om nätterna. Och definitivt på en nattklubb. Ölen försvinner snabbt.
Det dröjer inte länge innan jag börjar känna mig dålig. Rätt sömning. Illamående. Ont i huvudet. Full. Dålig balans.
Allt händer samtidigt.
Helvete va full jag har blivit. Eller? Hur fan gick det här till?
Något är väldigt fel.
Här kan jag inte stanna.
Jag kan inte kontrollera mig själv länge.
Någonstans där försvinner minnet.
Istället vaknar jag upp morgonen dagen efter. I min säng och undrar vad fan som har hänt?
Hur kom jag hem?
Vad hände?
När kom jag hem?
Var det kul på klubben?
Jag stöter på en av engelsmännen i köket, han undrar hur jag mår idag.
Han berättar för mig hur han hade stött på mig i korridoren på vandrarhemmet, under de tidiga morgontimmarna. Jag hade stått lutade mot väggen med byxorna nere. och skjortan uppknäppt. Eventuellt hade jag försökt ta på mig kläder - eller ta av mig kläder. Han visste inte. Jag visste inte heller. Jag hade mumlat något i stil med "jag tror jag har blivit drogad" samtidigt som jag föll mot marken.
Engelsmannen hade varit hygglig nog att hjälpa mig upp och lägga mig i sängen. En hyvvens kille.
Jaha?
Det gör det hela inte så värst mycket bättre dock.
Hur kom jag hem?
Både engelsmannen och mitt resesällskap menar att jag gått ifrån klubben på egen hand eftersom jag inte mådde bra. Det var dock runt 01.00. Det borde inte tagit mer än 20 minuter hem. Jag vet inte. När jag hittades i korridoren var klockan närmare 05-06. Vad hände mellan 01-06?
Jag vet inte.
Ingen vet.
Antagligen gick jag bara hem och..?
Jag har absolut INGET minne av någonting utan allt efter ölen på klubben är återberättat.
Jag drack fel öl. Jag blev drogad
Eller
Var det kanske så att jag drack helt rätt öl?
Någon ville uppenbarligen droga ner någon.
Inte fan skulle någon vilja droga ner mig. Kanske skulle man vilja droga ner min vän som köpte ölen dock?
Vi får aldrig veta.
Vad var det i Ölen?
Inte vart det någon vidare tripp inte.
Senare den dagen åt jag en strutshamburgare och bilade in till Kapstaden där jag såg min livs första Rugbymatch.
Det var en rätt bra dag ändå!
En annan utekväll i Stellenbosch beställde vi in en vattenpipa. Till vattenpipan fick vi 6 shots. Det ingick. Dock är det en helt annan historia. Men Stellenbosch var, trots allt, ganska bra.
Nästa lilla Sydafrika-anekdot kanske ska handla om den gången jag blev hotad med en låtaspistol eller den gången jag hamnade med på GoogleMaps. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu.
Godnatt.
nu fick jag ett rus
hörseln är inte tillbaka ännu
jag hoppas in i det sista att den ska återkomma.
sluta pip och fungera normalt. snälla?
jag ska nog berätta en historia medans jag väntar på hörseln.
Sydafrika kan vara ett farligt land. En gång bodde jag på ett hostel i Stellenbosch, en universitetsstad nära Kapstaden. Det var en vacker stad. Full med liv och faktiskt relativt säker. Man kunde åtminstone gå ute på gatorna efter mörkrets intrång. Då Stellenbosch är en livlig studentstad är utelivet också bra. Här kan man bli riktigt rejält i gasen. Och det var väl precis det vi blev en kväll, jag, mina två resekamrater och två engelsmän jag inte minns namnet på.
Efter ett ihärdigt drickande av det billigaste vinet vi kunde hitta, begav vi oss i stadens centrum mot kvällens klub. Ett discoinferno med mängder av studenter. Det var något slags tema på festen. Alla var utklädda. Jag tror vi har hamnat fel, eller bara väldigt väldigt rätt? "Vi kan vara turister?" "Vad är du utklädd till?" "Svensk"
Vi stannade. Nu skulle här dansas.
Kort därefter var drickan slut och min kvinnliga resekamrat skulle köpa öl. Jag bad henne köpa en åt mig med eftersom jag behövde pudra näsan ett tag.
Sagt och gjort. När jag återvände till baren hade hon köpt två öl. En till mig, en till henne själv. Varpå jag tar den ena ölen och dricker. Det är varmt i Stellenbosch. Även om nätterna. Och definitivt på en nattklubb. Ölen försvinner snabbt.
Det dröjer inte länge innan jag börjar känna mig dålig. Rätt sömning. Illamående. Ont i huvudet. Full. Dålig balans.
Allt händer samtidigt.
Helvete va full jag har blivit. Eller? Hur fan gick det här till?
Något är väldigt fel.
Här kan jag inte stanna.
Jag kan inte kontrollera mig själv länge.
Någonstans där försvinner minnet.
Istället vaknar jag upp morgonen dagen efter. I min säng och undrar vad fan som har hänt?
Hur kom jag hem?
Vad hände?
När kom jag hem?
Var det kul på klubben?
Jag stöter på en av engelsmännen i köket, han undrar hur jag mår idag.
Han berättar för mig hur han hade stött på mig i korridoren på vandrarhemmet, under de tidiga morgontimmarna. Jag hade stått lutade mot väggen med byxorna nere. och skjortan uppknäppt. Eventuellt hade jag försökt ta på mig kläder - eller ta av mig kläder. Han visste inte. Jag visste inte heller. Jag hade mumlat något i stil med "jag tror jag har blivit drogad" samtidigt som jag föll mot marken.
Engelsmannen hade varit hygglig nog att hjälpa mig upp och lägga mig i sängen. En hyvvens kille.
Jaha?
Det gör det hela inte så värst mycket bättre dock.
Hur kom jag hem?
Både engelsmannen och mitt resesällskap menar att jag gått ifrån klubben på egen hand eftersom jag inte mådde bra. Det var dock runt 01.00. Det borde inte tagit mer än 20 minuter hem. Jag vet inte. När jag hittades i korridoren var klockan närmare 05-06. Vad hände mellan 01-06?
Jag vet inte.
Ingen vet.
Antagligen gick jag bara hem och..?
Jag har absolut INGET minne av någonting utan allt efter ölen på klubben är återberättat.
Jag drack fel öl. Jag blev drogad
Eller
Var det kanske så att jag drack helt rätt öl?
Någon ville uppenbarligen droga ner någon.
Inte fan skulle någon vilja droga ner mig. Kanske skulle man vilja droga ner min vän som köpte ölen dock?
Vi får aldrig veta.
Vad var det i Ölen?
Inte vart det någon vidare tripp inte.
Senare den dagen åt jag en strutshamburgare och bilade in till Kapstaden där jag såg min livs första Rugbymatch.
Det var en rätt bra dag ändå!
En annan utekväll i Stellenbosch beställde vi in en vattenpipa. Till vattenpipan fick vi 6 shots. Det ingick. Dock är det en helt annan historia. Men Stellenbosch var, trots allt, ganska bra.
Nästa lilla Sydafrika-anekdot kanske ska handla om den gången jag blev hotad med en låtaspistol eller den gången jag hamnade med på GoogleMaps. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu.
Godnatt.
Kommentarer
Trackback
